Jag fick en impuls ide för någon kväll sedan och började då pilla på en ny blogg. Få en liten start over. Jag kommer hädanefter endast blogga därifrån, som jag känner nu i varje fall.

Mysiga morgon, jag och älskling låg kvar i sängen hur länge som helst, och sedan fixade jag lite frukost på sängen åt oss. Han åkte hem nyss och nu sitter jag här, och snart måste jag sätta i gång och plugga som en maskin inför morgon dagens hemska matte prov! Dessutom är sovmorgonen imorgon inställd bara för att vi ska hinna ha det förbannade provet, vår lektion är på en timme och det räcker tydligen inte till, så vi måste åka till skolan en timme tidigare... Bästa någonsin!

Fick detta sms nyss -"Hej hej gumman. Nu sitter vi och käkar i Egypten. :D Hoppas di har det bra. Kram pappa och Mona!"

Nej, jag dör inte av avundsjuka, inte alls.. Även om jag älskar vintern och dess charm så skulle jag kunna göra vad som helst för en biljett utomlands en sväng, bara en ynka liten vecka skulle göra susen.

Jag försöker rota runt i mitt huvud för att finna det finaste och mest minnesvärda ögonblicket inom mig men det finns så många olika ögonblick, men jag har valt att dela med mig av ett alldeles speciellt sådant, ett litet ögonblick som förändrade hela min värld.

Jag var på en fest och gick förbi en kille, jag hade hört talas som honom förr men visste inte riktigt vem han var. Jag gick förbi honom ett antal gånger till för att få en extra titt, och när våra blickar möttes vändes hela min värld upp och ner. Han var den finaste jag någonsin hade sett.

Dagen efter festen började vi prata över internet, tack och lov för internet ibland säger jag bara. Orden flöt bara på, allt flöt bara på, och ju mer vi pratade desto mer ville jag bara träffa honom igen, så en dag bestämde vi oss helt enkelt för att träffas en sväng efter skolan. Solen sken och dagen i allmänhet var helt underbar. Jag minns pirret i magen när jag gick hemifrån för att möta honom. Jag halv sprang med varje steg jag tog, jag ville bara till vår mötesplats, jag ville bara se honom.

Jag var så himla nervös över allt den dagen, över hur allt skulle gå till väga och sluta. Vi träffades och kramades, och sedan tog vi en promenad genom Gävle, och det som slog mig var hur enkelt det var att prata med honom. Jag som annars är världens blygaste kunde för första gången utan att stamma prata med en kille som jag var attraherad av. Dagen slutade med att vi höll hand och att vi fick en ballong av en "tant" som tyckte att vi såg så kära ut. Det jag inte visste då, var att det bara var början på min alldeles egna speciella kärleks-saga.

Och när jag ser tillbaka på allt idag så inser jag verkligen vilket ögonblick det var, vilket otroligt ögonblick vi hade där på plats, av alla människor runt om kring oss så fastnade våra ögon bara på varandra. Jag kände en slags dragning, och när hans blick mötte min blev jag alldeles varm inombords. Han var speciell på något sätt jag aldrig hade upplevt. Han var någon jag bara var tvungen att se igen, tvungen att ha i mitt liv.

Jag visste det inte då, jag förstod helt enkelt inte, men det var kärlek i första ögonkastet, och det är ett ögonblick jag aldrig kommer glömma. Han har förvandlat hela min värld.

♦ Jag är extremt rädd för släppa in människor i mitt liv på riktigt.

♦ Jag tycker inte om att sova själv då jag fått för mig att det kan ligga någon och lura under min säng!
(Min syster gjorde det när jag var liten... blev ett men för livet.)

♦ Jag älskar utmaningar, men bara om jag klarar av dem i slutändan.

♦ Ibland önskar jag att jag var liten så man slapp tänka över huvudtaget. 
♦ Jag skriver ner alla mina drömmar i en svart liten bok med en speciell penna.

♦ När jag blir stor vill jag rita, designa och bygga mitt egna drömhus på en alldeles speciell plats.
♦ Jag är världens blygaste tjej, överdrivet blyg dessutom. Min "blyghet" har hindrat mig från att göra en massa saker här i livet som jag verkligen har brunnit för att göra. 
♦ Jag älskar att gunga och känna vinden i mitt hår. Det ger mig en speciell känsla på något sätt.

♦ Jag brukar dagdrömma när jag är helt själv.

♦ Jag älskar barn, och när jag blir stor vill jag jobba med att hjälpa barn på ett eller annat sätt.

Nu är jul känslan verkligen på topp, jag har bakat både pepparkakor och lussebullar, införskaffat alla julklappar + slagit in dem, och sen har jag köpt ett par skit mysiga tofflor åt mig själv!

Slänger även in några goa julsånger så ni förstår min längtan till julafton!

Sen jag uppdaterade sist har jag haft en hel shopping dag i Stockholm med min syster, självklart var det i lördags när självmordsbombar-mannen sprängde sig själv. Kusligt, men som tur var hade vi åkt från platsen 20 minuter innan händelsen, dock befann sig mamma och hennes man på plats men dem var inte i närheten av varken mannen eller bilen, tack och lov. Annars har inget speciellt hänt, jag har umgåtts med min fin fina pojkvän och mina underbara vänner.

Stressnivån är på topp, så pass att jag kände mig svimfärdig igår kväll... och denna dag har ju inte varit nå annorlunda. Började med att jag åkte till skolan och hade världens onödigaste dag. Jag begav mig hemåt, bytte om snabbt och gick sedan iväg och hämtade upp mammas julklapp och sedan vidare till rehabiliteringen, och sen fick jag halv springa så gott jag kunde till tandregleringen. Inte en lugn stund, men nu ska jag gotta mig med att åka till min pojke, desperate housewives & massage väntar!

Jag tänkte inte gå in nå speciellt på dem, de två på mammas sida har funnits i min närhet i över tio år medan de två på pappas sida har nyligen kommit in i mitt liv och vi vet inte speciellt mycket om varandra men så vitt jag vet är dem två av världens snällaste.

Jag har en stora syster som har en speciell plats i mitt hjärta.

Hon heter Wictoria Källberg men kallas alltid för Wicki eftersom hon hatar sitt namn, hon tycker Wictoria är fult, varför har jag ingen aning om. Hon har ett het temperament, precis som mig och mamma. Minsta lilla kan reta upp, vilket gjorde att jag och Wicki bråkade i stort sett hela vår uppväxt men det är sånt syskon gör. Bråkar av ingen anledning och slutar fred sekunden där efter. Med tiden så har bråken urartat och idag är det endast några små gnaffs då och då.

Min syster är världens bästa på alla möjliga sätt.

Hon är den som alltid finns där, oavsett vad så står hon vid min sida. Hon är den jag verkligen kan prata med, även om hon dumförklarar mig ibland så lyssnar hon på varenda ord jag har att säga. Hon är den finaste människan som existerar på denna jord och hennes personlighet är oslagbar.

Ingen kan ersätta henne, ingen kan ta hennes plats, ingen kan vara snäppet bättre.

Jag kan inte göra annat än att tacka för att jag fick just Wicki som min stora syster. Jag skulle göra allt för henne, exakt allt, för hon är hela min värld.

Jag har så många minnen inom mig tillsammans med min syster, och dem kommer jag alltid bära med mig, oavsett vad, oavsett tid och plats. Hon är en del av mig.

Jag minns när hon skällde ut en kille efter att han hade kastat in mig i ett träd (han tappade mig när vi lekte helikoptern), vi var rätt små och jag hade aldrig tidigare hört henne stå på sig på det sättet. Jag minns hur värdefull jag kände mig i det tillfället.

Min dag började med att bussen var 9 minuter sen och att jag nästan fick uppleva en krock. 
-"Är alla oskadda?!" ropade en chockad busschafför ut med en halvt panik slagen ton.

Bussen som jag satt på skulle rakt fram i en korsning när en bil med släp helt plötsligt från motsatt riktning svänger ut över körbanan, busschafförern tvär bromsade och vi kom undan med några ynka centimeter, fan inte långt ifrån!
Det är sjukt att vissa människor ens äger ett körkort..

Skoldagen var segare än vanligt, och direkt efter åkte jag till min sjukgymnast, blev lite rörelse- och styrketräning. Jag fick också höra att jag redan har gjort framsteg, 10 grader bättre än sist. KANSKE HUR HÄRLIGT SOM HELST! Jag längtar så förbannat mycket tills jag kan springa igen.

Igår bakade jag lussebullar i min ensamhet så nu blir det en fet jävel till frukost innan skolan.

Har inget vettigt att säga så, hörs hej. XOXO

Kärlek handlar oftast om känslor av något slag, man kan vara kär i någon, man kan älska någon, man kan stå någon nära, en vän eller släkting.

För mig är kärlek något enastående. Jag vet inte hur jag ska förklara det. 
Kärleken förgyller min vardag, och om jag inte skulle få känna den ständiga kärleken från min mamma, min syster, min pappa, min pojkvän, mina låtsas syskon, en vän eller en närstående så skulle jag nog klättra på väggarna. Jag skulle inte klara av att leva om jag inte vore omringad av så mycket kärlek.

Kärlek kan vara så underbart, men samtidigt så vedervärdigt. 
När man verkligen delar en kärlek, när man verkligen står varandra nära, så blir sviket hårdare, såret djupare och bördan tyngre. MEN om man jämför allt positivt med allt negativt som kärleken medför sig så vinner det positiva med hästlängder. Tänk på alla glädje stunder, alla skratt och goa minnen du har med dina nära och kära som du faktiskt delar en slags kärlek med, jag kan garantera att du har betydligt färre minnen av dåliga tider tillsammans med dem.

Jag lever i min egna lilla kärleksbubbla för tillfället, och det är helt sagolikt.

Jag är kär, förälskad och jag har så många känslor bubblandes inom mig. Jag delar en stor, fantastisk och enastående kärlek med världens absolut finaste männisa, min alldeles egna Linus. Jag kan inte beskriva ordet kärlek mer än att den är gränslös och det absolut bästa som finns, utan den vore världen inte densamma.

Vad är kärlek för dig? För mig är den obeskrivlig på alla sätt och vis, den är gränslös och enastående, och den är oerhört vacker.

Min mamma heter Åsa Hedqvist, hon är 37 år och driver ett hotell med sin man Stefan. Historian om hur hon och Stefan träffades är kanske hur rolig som helst och långt ifrån romantisk, men trots det så har dem varit gifta i flera år nu. Jag är glad för att mamma funnit Stefan, han är bra för henne, och han skulle göra allt för henne och det är hon verkligen värd.

Mamma har alltid varit min klippa. Om det är något, minsta lilla som stör mig så är det henne jag pratar med. Hon märker om något är på tok, hon kan mig utan och innan till. Hon vet hur jag fungerar. 
Min mamma är helt oslagbar. Hon har alltid funnits vid min sida, när jag har haft det som tuffast så har hon tagit min börda och hjälpt mig igenom allt. Hon är världens bästa och jag skulle aldrig klara mig utan henne.

Min pappa heter Johan Källberg och är 42 år. Han jobbar på ett företag som heter Rejlers och så vitt jag vet så trivs han bra där. Han är en riktig man som brinner för allt som har med en motor att göra.
Vi träffas sällan för att han bor i Ockelbo och jag i Gävle, men vi försöker skrapa fram så mycket tid som möjligt. Vi har aldrig stått varandra speciellt nära, utan jag har för mesta dels bott hos mamma av olika anledningar. Vi har aldrig riktigt kunnat prata med varandra, vi är väldigt olika på många sätt men trots allt så har vår relation blivit mycket bättre under de senaste året. Idag händer det att vi ringer varandra bara för att prata lite, höra hur allt är osv. Idag står jag min pappa betydligt närmre än tidigare och vi har pratat ut om allt som hänt i mitt liv, och jag förstår honom bättre nu.

Min pappa har en evig plats i mitt hjärta och jag älskar honom över allt annat. Världens bästa pappa.

Jag som är så himla smart hade endast ett par converse på mig, rätt uppenbart att mina fötter var två små isbitar när vi kom hem efter skoter turen så vi kröp ner i både badet och bastun i källarn. Lite levande ljus, en fin pojkvän och ett varmt bad, oslagbart.